Ett ovanligt bra år med en helt fantastiskt sommar! Inte kan väl någon vilja göra invändningar mot denna betygsättning av 1988. Redan nyårshelgens slaskväder i stället för den sedvanliga stränga kylan varslade om någonting annorlunda. Om skidåkarna deppade lite för den knappa snötillgången så jublade däremot alla sparkälskare för att den lilla snö som fanns bitit sig fast på vägbanan och blivit ett ypperligt sparkföre som varade vintern igenom. Vi är många som tycker att detta är vintermånadernas guldkant. Snö fick vi i rikligt mått sista veckan i januari och de fina skidspår av varierande längd som vi vant oss vid blev också nu påpassligt uppkörda. Nog är det väl bra att vi har en serviceinriktad idrottsförening. Därmed var nu vasaloppsträningen räddad och under sportlovet kunde slalomåkarna glädjas åt en utökning av linbanan i Gesundabacken nerifrån stugby och parkering.

Men vinter är ju inte bara snö, det brukar ju vara is också och den behöver kyla för att bli pålitlig. Inte förrän den 20 februari hade Storsiljan lyckats lägga på locket helt, och då var den bara 5 dagar ifrån att slå ett 115-årigt rekord. Så lång tid har alltså gått sedan våra trakter senast hade en så mild vinter, först den 25 februari det året var Siljan helt tillfrusen. Samtidigt som ortstidningarna berättade om detta utfärdades en allvarlig varning för isens svaga bärkraft eftersom den täckts med nysnö alltför snabbt. Första veckan i maj var dess saga all, då sköljde Storsiljan och då kan man ju börja tala om vårtecken. Den befarade vårfloden uteblev trots att vintern hade ett rejält återfall den 20 april då flera decimeter tung kladdsnö föll på bara en natt. Förutom sedvanligt valborgsmässofirande så välkomnades våren även med en vårsångskväll i kommunalhuset.

Efter den svåra stormen på kvällen 30 december 1988

En negativ upptäckt gjorde alla trädgårdsägare när vårstädningen blev aktuell. Det visade sig att sorken haft gnagarparty med förödande resultat. Sällan har så många äppel- och körsbärsträd, prydnads-och bärbuskar slängts på brasorna.

Alldeles utan att anstränga oss har vi denna årstid fått en turistattraktion av ovanligt slag. Det är grodornas parningslek i Agnmyren som alltfler vill studera, och sedan vår präst berättat i dalaradion om Solleröns grodparadis så ökade markant bilburna dörrknackare som bara ville veta vägen till Agnmyren, konstaterar bengtsarvsbor.

Vad som främst ger detta år en plats i Solleröns historia är väl Stoltgården som den 13 april fick sin högtidliga invigning med tal och sång som sig bör vid ett sådant evenemang. Så har vi då fått vårt servicehus här på ön och alla är väl glada för det även om det till funktionen blev lite annorlunda än vad många hade hoppats. Vackert och välordnat överallt, men matfrågan blev bekymmersam då maten tydligen var alldeles för god. Det visade sig ganska snart att köksavdelningen var underdimensionerad då allt flera av Solleröns pensionärer valde att inhandla sin mat på detta bekväma sätt. I november, 8 månader efter start, kunde vi läsa i tidningen att företagshälsovården dömt ut ventilationssystemet, och att köket behövde byggas ut om fler än de som bor där ska kunna få nytta av maten i fortsättningen. Ack ja, visst vore det önskvärt att våra samhällsplanerare begåvats med förmåga att skåda in i framtiden, åtminstone en liten bit.

Servicehuset Stoltgården

Ett annat kommunalt problem är Solleröns dricksvatten vars kvalitet tidvis är långtifrån aptitlig. Upprepade klagomål har inte lett till någon förbättring och tålamodet börjar därför tryta hos abonnenterna som via namnlistor hotar att betalningsvägra.

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att peka på ytterligare en vattenfråga, nämligen invallningen, där Mora kommun nu vill undandra sig driftskostnaden. Kan det inte få kosta lite kommunslantar att Siljans vatten blir renare och Solleröns träskområde torrare?

Vatten i form av regn har dessbättre inte vållat några problem. Midsommarens traditionella festligheter gynnades av vackert väder och stor publik i kyrkan och vid gammelgården. Polisen berömde ungdomarna på parken för städat uppträdande, och cykeltävlingarna avlöpte utan missöden. Motionsloppet första lördagen i juni tycks bli allt populärare för varje år att döma av trängseln i affärerna och de många parkerade bilarna. Men en riktig ovädersdag fick Siljansbygden den 16 juli då regnet öste ner medan åskan knallade hotfullt omkring oss. På Tomteland slog blixten ner i en tall mitt ibland ett sällskap som stod och beundrade hästen Frans. Flera skadades men alla repade sig utom hästen.

I september gick vi till val och inom vår kommundel kunde VPK och miljöpartiet glädjas åt ökat förtroende. Kyrkovalet som följde i oktober gick inte alls i gamla vanliga spår. Den här gången hade Kyrklig samling fått en medtävlare vid namn NOAK (Nytänkande opolitisk aktiv kyrka). På själva valdagen kom en spränglista med samma beteckning. Följaktligen kunde NOAK gå segrande ur denna strid och vi kan nu förmodligen se fram emot att restaureringen av kyrkan kommer igång på ett eller annat sätt.

Så tillkännages i ortspressen att Gesundaberget fått nya ägare, en handfull privatpersoner med stora planer ifråga om aktiviteter och för den skull nödvändiga utbyggnader. Även Tomteland har vind i seglen detta år då barn från Irland kom med flyg för några timmars förströelse och franska TV filmade sin julkalender som på förhand beställts av 20 länder.

Det tar ju några år innan en turistanläggning hittar sin rätta form och därför blev det också högljudda protester från solleröborna när det kom fram att Levsnäs stugby var påtänkt att bli invandrarförläggning och att campingplatsen skulle bebyggas med hus som krävdes för detta ändamål. Så dåligt med utrymme är det väl ändå inte i vår kommun att den ena goda saken måste offras för den andra. Vi ortsbor är stolta över denna camping som likt en grön öppen famn tar emot semesterfirare långväga ifrån.

Stolta är vi också över att Viveca Lindfors spelar rollen som Anna från Sollerön i en film med verklighetsbakgrund. Vi solar oss i glansen så här 100 år senare medan vi hoppas få se filmen.

Men vi har ju flickor som gör PR för Sollerön även 1988. Snabbfotade Ann-Britt Norin och OS-rodderskan Anneli Larsson har vi ett flertal gånger känt igen på idrottssidorna.

Underhållning har vi inte behövt sakna tack vare ortens sångkörer. Gesundakören framförde under pingsthelgen ett gyckelspel vid namn ”Bröllopsskjortan” som blev så uppskattat att två reprisföreställningar på begäran gavs i oktober. I november kom så Sollerökörens musikcafé, också detta i dubbla föreställningar. Hans Nydahl presenterade de många programpunkterna som förutom körens sång innehöll caféorkester, dopad tyngdlyftare och rockstjärnan Bill Haley som nu var misstänkt lik Helmer Nilsson.

Lagom till julhandeln släpptes ”Svartull”, d v s boken av Pelle Sollerman som är en fortsättning på berättelsen om ”Svarten”. Handlingen tilldrar sig följaktligen under andra hälften av 1800-talet och äldre solleröbor känner igen mycket som de hört berättas.

Lite snöskottning fick vi i december och en någorlunda vit jul blev det. Men sen! En omskakande påminnelse om vår litenhet gentemot naturkrafterna blev liksom en pampig final på året 1988 kvällen och natten före nyårsafton då vinden nådde stormstyrka, 35,5 sekundmeter. Stormfällda träd rev ner elledningar och gjorde vägarna oframkomliga och naturligtvis fick vi sitta i mörker en stund. Men belysningen kom tillbaka fortare än vi vågat hoppas och vi beundrar faktiskt Ryssa EL personalens yrkeskunnande. Att befria ledningarna från knäckta träd och avbrutna stolpar – det måste väl kallas extraknäck?

Trots denna skrämmande slutkläm så vill vi ha fler sådana år då ungdomarna kan bada nästan varje dag hela sommarlovet och tomaterna mognar vid husväggen utan växthus redan i augusti.

Rull Elsa