Säkerligen skulle det ha varit en verkligt rolig upplevelse en sommarsöndag av i dag, om en mätt och belåten skällko kommit flanerande in på kyrkvallen just som folket kommit ur från kyrkan. På den släta asfalten får ingenting ”släppas”, och på de maskinputsade gräsmattorna finns ej så mycket att beta, så det är ej så gott att veta vem av parterna som mest förvånad. Antagligen hade det varit människan, kyrkobesökarna, som endast är vana att här se bilar med rasande fart ta kurvan framför Newtons. Hur som helst så har man väl rätt att vara litet spydig när det gäller kor och boskap, eftersom det släktet om 10-15 år är borta och den enda möjligheten för en ny generation att få se en ko, är väl på Naturhistoriska Museet i Stockholm – uppstoppad.
Dock är det knappast 90 år sedan en sådan händelse kunde ha inträffat på Sollerön. Ännu fanns det tydligen gärdesgårdar kvar även på själva Sollerön, fast det av gamla protokoll framgår att åtminstone vissa personer ville ha bort dem. Men det hade alltid rönt starkt motstånd, till och med prosten Godée var mot att ta bort gärdesgårdarna. Som synes av gamla handlingar och kartor har alla inägor – åker och slog – varit inhägnade, och allt efter var de legat och till vilken de hört har dessa ägor sedan haft ett namn. All mark utanför de hägnade områdena kallades för utmark, och denna sträckte sig längs hela sjöstranden. Större delen av Sollerön var alltså utmark och i viss mån betesmark. Undra på om man ej var villig att i första taget ta bort gärdegårdarna. Visserligen var man i fäbodarna en stor del av sommaren. Men på våren och hösten och även under sommaren, kanske mest för getterna, ville man utnyttja betet på Sollerön.
Något formellt beslut om att gärdesgårdarna skulle bort på själva Sollerön har man ej sett till, och troligen har de kommit bort av sig själva undan för undan genom att stängsellagen blivit omodern och ineffektiv. Men däremot finns det ett kommunalstämmobeslut på att den sk Kyrkbacken med området kring skolorna skall skyddas för betesgång.
Protokollet har följande lydelse.:
”Protokoll hållet vid lagligen utlyst kommunalstämma med Sofia Magdalena församling den 28 juni 1879.
S. D. Framställdes den frågan som förevarit i kommunalstämman den 15 dennes 2 om Betets fredande på ön omkring kyrkan; då efter en långvarig diskutjon beslöt stämman att betning omkring kyrkan på allmänna skulle alldeles vara förbjudet att begagnas. Mellan de allmänna farvägar som aflöpa från Storan Per Persons gård förbi Sollerö handelslokal samt den som löper förbi Mångs Anders Jönssons gård öster om kyrkan.
Infidem
Bråmå J Jönsson
Uppläst och godkänt den 6 juli 1879
Intygas å Jönssons vägnar
Böhl Olof Andersson
Sutter Jöns Danielsson
Uppläst från Sofia Magdalena kyrkas predikstol den 13 juli 1879 af L Dalin
Även om språkbehandlingen är litet annorlunda än vad vi är vana vid, så behöver man ej vara oviss om vilket område beslutet gäller. Det börjar i norr mellan Storangården och Missionshuset som en triangelspets och följer sedan i huvudsak med sin västra del stora landsvägen förbi kyrkan, ungefär i nivå med kommunalhuset. Man får därvid komma ihåg att det på området, där Sollerö Konsum nu ligger, där låg förut den legendariska Skinnargården, som ända inpå det nya nya seklet var helt orubbad i sitt gamla skick. Den gården var vid den tid som det här gäller inhägnad för sig. Östra gränsen av området var ju, som ovan framgår, vägen från Missionshuset och öster om kyrkan!
Mora Tidning 31 januari 1968
Svenjoan