Redan har minnen och händelser från den första folkhögskolekursen, som hölls på Sollerön för 50 år sedan, tagits fram och vädrats så grundligt den strålande höstsolen att det ej är så mycket att tillägga. Men kanske kan det ha sitt intresse att höra en av dem som varit med som ”snorvalp” berätta några glimtar från denna idealismens tid.
Tiden omkring sekelskiftet på Sollerön präglades av en livlig frireligiös verksamhet med en stor väckelse som resultat. Även om många tog denna händelse ganska lätt, så lämnade den dock djupa spår efter sig. Nöjeslivet fick en åtstramning och dans betraktades givetvis som ett syndigt nöje. Samtidigt med den religiösa verksamheten gick nykterhetsrörelsen fram och vid denna tid och något senare upplevde godtemplarorden på Sollerön en glanstid med stort medlemstal. Inom denna sammanslutning var arbetet ideellt inriktat och det var därför helt naturligt att idén med en folkhögskolekurs fick resonans där. Anders Holmer som kom att bli den direkta initiativtagaren till kursen, var nämligen också en av de ledande inom logen. En stor del av kursdeltagarna var därför från logen.
Så lyckades jag komma över tre konor plus litet extra, som behövdes för kursen och kom så att hänga med i den bygdehistoriska tilldragelsen. Den bristfälliga folkskolebildningen låg bakom och det var därför helt naturligt att de praktiska övningarna räkning, skrivning, bokföring mm intresserade de yngsta mest, även om tiden var för kort för att ge några stora resultat. Från denna kurs har jag dock lyckats bevara en enkel formel för intresseräkning som jag då och då ännu tar fram.
Men det centrala i denna kurs med dess ideella inriktning var helt naturligt Uno Stadius själv, vare sig han stod framme på plattformen i missionshuset och talade eller då han gick i flock med ungdomen efter vägen, högljutt glammande och språkande. Han var den borne ungdomsledaren, som vi unga såg upp till och dyrkade som en hövdinggestalt. Allt det vackra vi hade omkring oss, ville han lära oss förstå och uppskatta.
Sången hade en framskjuten plats på programmet. Stadius var en god sångare och ännu minns jag en del vackra sånger från kursen. Som bekant var det också från denna kurs, som Sollerö hembygdskör har sin upprinnelse med Mats Larsson som mångårig och energisk ledare. Mats Larsson medverkade också direkt vid kursen. Ringlekar övades mycket om kvällarna och från denna tid kom sedan lekar och ringlekar att spela en stor roll i nöjeslivet på Sollerön. Stadius var en stor ungdomsledare, men om han var lika stor diplomat, må vara osagt. Kontroversen med kyrkoherde J A Thunberg kunde ha varit onödig. Den skapade mycket irritation och strid långt efter kursen. Troligen hade den också uteblivit om Lars Dahlin varit kvar som präst på Sollerön. Hans humor och originalitet skulle säkert ha klarat en sådan sak.
Ännu ser jag Stadius med det klippta skägget stå där framme på plattformen och tala om ungdomens nöjesliv. Litet oförsiktigt rekommenderade han lek och en svängom ibland Längst fram i salen, söder om plattformen, satt den myndige, formelle och starkt fördomsfulle Thunberg. När ordet dans nämndes reste han sig genast och protesterade mot detta tal. Som församlingens ledare kände han sig djupt sårad sade han bl a ett sådant tal var som att sprida gift i församlingen. Stadius bleknade märkbart, samtidigt som han tog upp papper och penna och började göra anteckningar. och sedan blev det polemik.
Man får se kyrkoherde Thunbergs ”åtgärd” mot barkgrunden av det strama nöjesliv som en tid varit rådande. Stadius var den levnadsglada ungdomens banerförare.
Som ett vackert ungdomsminne vill man minnas denna kurs, som för 50 år sedan växte upp som en planta ur den ljusa förhoppningsfulla framtidstro, som det nya seklet förde med sig. Mora Tidning 10 oktober 1955
Svenjoan