När den första kyrkbåten i Siljansbygden byggdes och hur den såg ut kan väl de lärda tvista om, men utan tvivel har denna båttyp urgamla anor och har säkerligen genom sin snabbhet kommit till användning innan den fick benämningen kyrkbåt. Enbart Sollerön hade en flotta på omkring 20 sådana båtar, medan socknen hörde till Mora är det att undra på om fången från Poltava skrev hem och gav uttryck åt sin längtan och sina minnen från Mora och Saxviken, när kyrkbåtarna en söndag kom och lade till.
Men om man ej vet när den första kyrkbåten kom till, så vet man så mycket säkrare när den sista kom till – kyrkbåt nr 13. Ute på Bondesons varv i Utanmyra stod den startklar redan på fredag. Naturligtvis är en kyrkbåt grann på vattnet, men skall man se den som båt, så skall den ses på stapelbädden. Där den nu står eller ligger med sina smäckra vackra linjer, blänkande av fernissa och varje detalj noggrant utförd, liknar den närmast en brud, som väntar på sin brudgum för att ge sig ut på jungfrufärd eller bröllopsresa. En beskrivning blir fattig, båten skall ses.
Anders Bondesson och hans medhjälpare Lars Håll och Anton Stolt har haft bråda dagar. Vanligen kommer beställningen på en kyrkbåt för sent, den borde komma ett år i förväg. Nu kommer den samma år och skall vara färdig till midsommar. Virket skall huggas på vintern och fraktas hem och sågas så fort det går. Sedan måste det torkas ordentligt. Nu kunde arbetet ej sättas igång förrän den 1 juni, och ingen som ej varit med att bygga en kyrkbåt vet hur många dagsverken eller arbetstimmar den kräver, säger Bondeson, när han kvällen före sjösättningen tar igen sig en stund.
Den första båten levererade Bondeson till Rättviks hembygdsförening 1941, och den nu gjorda är som nämnts den trettonde i ordningen. Alla är så gott som exakt lika. Den nuvarande båttypen är ej någon noggrann kopia av de som finns kvar av gammalt, utan den är i vissa delar Bondesons egen utformning och förbättring. De båtar som fanns var ej någon enhetlig typ och Bondeson gjorde därför en modellbåt och ritningar därefter. Medan de gamla båtarna mätte omkring 17 meter i längd utvändigt så är du nu gjorda 18,5 meter utvändigt och 18 meter invändigt. Stammarna har också en något högre resning än på de gamla, vilket förlänar båten mera elegans. Själva båtkanten eller det översta bordet har också en vackrare linje än förr.
Det kan ej nog betonas, att hur man än mäter och försöker att kopiera en båttyp så blir det i första hand ögat som är det avgörande, själva blicken för linjen. Vad virket beträffar, så kan ingen tro att detta för de senaste två båtarna huggits på en holme i Siljan, på Myckelön. Även där har kölen på den båt som byggdes i fjol huggits. Denna måste ha en längd av minst 15,5 meter och vara rak och smäcker. Den går ej att såga till utan måste bilas och täljas för hand.
Då nu Bondeson just kommit att ta upp denna konst med båtbyggeri, så är det som det vore en gengångare från 1000 år tillbaka. Upp mot Klikten vilar vikingarna, som färdats vida ikring under sina gravhögar. Mellan Utanmyra och Bengtsarvet går vidare den dalsänka, som en gång, med högre vattenstånd, var segelbar eller farbar med båtar,
Mora Tidning 6 juli 1956
Svenjoan
