Dahlins sista konfirmander på Sollerön är nu åttio år.
När den legendariska smeden och fågelprästen Lars Dahlin i april 1878 efterträdde prosten C M Godeé som själasörjare på Sollerön avslutades en epok i församlingens historia. Ännu minns man med vilken respekt och vördnad de gamla talade om prosten Godeé, som i över 20 år uppehöll tjänsten på Sollerön fram till 1878, de sista åren med vikarie. Under sin tjänstetid var han i stort sett Sollerö sockens andliga och världsliga ledare. Protokollen från denna tid vittnar om noggrannhet och ansvar, en vacker handstil och en sirlig formulering. Han var både präst och jordbrukare, och då avlöningen ännu utgick i naturaförmåner, så kom prästen givetvis i mera kontakt med sina församlingsbor än som senare blev fallet. Ännu fanns mycket kvar av den gamla livsföringen med riktiga” husförhör” och ” uppsyningsmän”, som skulle vara prästen behjälplig med att upprätthålla goda seder och ordning ute i hemmen. I prästgården rådde också ett rörligt liv med drängar och pigor hästar och kor och allt som behövdes för en betydande gård med jordbruk.
Så kom då läsareprästen Lars Dahlin, som man fått genom uppvaktning hos kungen, och därmed var det också slut med de högkyrkliga och patriarkaliska formerna inom församlingen, Han gick sin egen väg och någon intim kontakt med församlingsborna fick han aldrig, därtill var han alltför originell. Men i hans protokoll syns ingenting av hans humor och originalitet, tvärtom är de mycket korrekta och tråkiga – typisk kanslisvenska. Solleröborna hade snart vant sig vid att ta Dahlin som han var – smeden i stövlar och skinnjacka, som ibland drog ut tänder, ibland vigde folk och på söndagarna predikade i kyrkan.
Att höra honom härma fåglar var en upplevelse, aldrig har man hört något liknande och alla roliga historier därtill. Detta hade han lärt sig som ung vallpojke. Historierna efter Dahlin är otaliga, en del upptecknade men säkert de flesta bortglömda. Med anspelning på sin föregångare sade Dahlin en gång: ”Dä va ingen konst att va präst på den tiden, då prästen var Gud och länsman var djävulen”. Ännu på Dahlins tid höll man goda seder och moraliska lagar i helgd ganska strängt, och bland annat fick den som anmälde ett barn för snart efter vigseln böta 2 kronor till kyrkan eller fattigkassan. Vid ett tillfälle tyckte Dahlin litet misstänksam: ”har det redan gått 9 månader?” Kyrkoherden kan väl se efter, svarade fader. Då kom det doft: ”Dä tycks gå alldeles hugg i hugg dä här!” När Dahlin en gång var ute och härmade och föreläste om fåglar, tog han ugglan i starkt försvar såsom varande en mycket nyttig fågel, i motsats till dem som ville utrota ugglan. Då sa han: ”Man vill ha bort ugglan för att den är så ful, men tänk om man skulle utrota alla som är fula, då stod inte jag här – skratt – och (efter en paus) tänk så glest dä skulle ha blivit på bänkarna här”.
Den sista klassen av konfirmander på Sollerön hade Dahlin 1902, och då visade det sig att fler än dem som hörde till den ordinarie årsklassen ville gå för den anspråkslöse prästen De flesta var födda 1887 men även en del 1886. Men Dahlin sade både enskilt och i kyrkan vid sitt tal till läsbarnen: ”Den som kommer till mig”.... Man läste i sockenstugan på den tiden, och konfirmationen betraktades på den tiden såsom en mognadsexamen på den egentliga skolgången, Det var ytterst få på den tiden som hade råd att studera vidare. Där satt nu den skäggiga Dahlin vid bordet mitt i salen och barnen på de väggfasta bänkarna mittemot. Han hade vanligen en liten hund på bordet framför sig, själv tuggade han på nejlikor, som barnen frikostigt kastade till honom då och då. Hans rock räckte jämt nog ner till stövelskaften, varför det förekom ibland att någon kastade någon ärta mot rocken som då trillade ner i stöveln. Han tålde inte att man rabblade upp ordagrant efter boken, utan man skulle berätta för då visste han att man begrep innehållet. Naturligtvis har barn varit barn jämt, och särskilt då man går för prästen är det svårt att både sitta still och att hålla sig tyst. Så var det också under Dahlins tid, fast vanligen tog han det med filosofiskt lugn. Men ibland kunde det bli till någon flicka: ”Du sträcker på halsen som en höna” eller: ”Jag tror du fått skrattsjukan” osv. Någon gång har det också förekommit att Dahlin tagit till karbasen, såsom då barnen stannade ute fast han blåste i pipan. När de så äntligen kommit in och satt sig kom Dahlin med kvasten, och det såg hotfullt ut, men han strök bara med kvasten över knäna på läsbarnen och så var det klart med den saken.
De som ännu är kvar av Dahlins sista konfirmandgrupp på Sollerön fyller i år 80 år men ännu har de ett friskt minne av sin originella lärare, och särskilt blev konfirmationen och nattvardsgången i kyrkan ett minne för livet.
Flickor sittande från vänster med namnen de då hade:
- Mats Anna Andersson, Gruddbo
- Dunder Maja Andersson, Utanmyra
- Kox Lina Olsson, Utanmyra
- Palm Maria Andersson, Utanmyra
- Smis Karin Andersson, Rothagen
- Håll Anna Jönsson, Häradsarvet
- Margit Norin, Häradsarvet
- Anna Hedlund, Rothagen
- Mats Margit Larsson, Häradsarvet
- Buslars Anna Pettersson, Häradsarvet
- Bäsä Maja Larsson, Rothagen
- Bus Anna Matsson, Rothagen
Flickor stående från vänster;
- Bråmå Anna Jönsson, Gruddbo
- Karin Asp, Rothagen
- Bos Anna Persson, Gruddbo
- Flint Anna Andersson, Gruddbo
- Karin Bom, Bråmåbo
- Anna Boman, Bodarna
- Håll Maja Andersson, Häradsarvet
- Rull Maria Jönsson Brav, Utanmyra
- Anna Fräs, Utanmyra
- Amus Karin Larsson, Gruddbo
- Bondpers Maja Persson, Utanmyra
- Tolla Anna Nilsson, Bodarna
- Bälter Anna Danielsson, Rothagen
- Flint Anna Eriksson, Gruddbo
- Blixt Kerstin Nilsson, Bengtsarvet
- Mats Kristina Olsson, Bengtsarvet
- Bond Anna Olsson, Gruddbo
- Svarf Karin Olsson Lund, Utanmyra
- Svarf Anna Jönsson, Utanmyra
- Dunder Maja Andersson, Rothagen
- Håll Anna Larsson, Rothagen
- Lafvas Karin Jönsson, Häradsarvet
- Tomt Anna Olsson, Bråmåbo
- Bus Anna Olsson, Utanmyra
Pojkar från vänster;
- Skräddar? Andersson, Rothagen
- Knuts Johan Jönsson, Bodarna
- Anders Fält, Gruddbo
- Mats Olof Persson, Bodarna
- Myr Johan Jönsson, Häradsarvet
- Lind Anton Eriksson, Bengtsarvet
- Skräddar Jöns Larsson, Rothagen
- Okänd
- Mås Olof Persson, Gruddbo
- Kyrkoherde Lars Dahlin
- Brottar Nils Nilsson, Gruddbo
- Dunder Anders Persson, Utanmyra
- Buslars Anders Nilsson, Häradsarvet
- Bos Anders Olsson, Häradsarvet
- Rull Anders Matsson, Rothagen
- Gottfrid Andersson, Ryssa
- Svarf Anders Jönsson, Utanmyra
- Trapp Anders Olsson, Gruddbo
- Dunder Anders Olsson, Utanmyra
Kortet är lite märkligt genom att alla flickorna är exakt lika klädda.
Mora Tidning 30 augusti 1967
Svenjoan