Med de kommunikationer som nu finns är det icke något ovanligt med ett besök från amerika. Fast man förstår att den som har familj och en anställning vid Stilla havet icke utan vidare ”sticker” hem till gamla Sverige. Då kan det bli långt mellan besöken, såsom för bröderna Louis och Albert Persson från Bondpersgården i Utanmyra, vilka nu är på besök i sin hembygd. Lars har varit borta i 42 år och Albert i 25 år. Det var roligt att träffa dem och få en pratstund tillsammans, sedan de även hunnit med att ordna ett ovanligt syskonmöte. Att det rör sig om kärnfolk kan man vara förvissad om då 10 syskon – tre systrar och sju bröder – lever och har den aktningsvärda åldern tillsammans på 658 år. Endast en var frånvarande, och han är i USA.
Lars som är äldst, är en soignerad gråhårig 60-årsman med glasögon och kunde gott tagas för en medlem av kongresshuset eller annan församling. Den 14 november 1912 for han på ”måfå” i sällskap med fyra Färnäspojkar. Han stannade ej förrän i Californien och försökte i början med olika slag av arbeten. Det blev dock sågverksdriften i Taroma, som han kom att ägna sig åt på allvar. Under 40 års tid, har han arbetat i denna bransch och blivit expert på allt vad trä, sågverksprodukter, klassificering mm heter, Vad han i egenskap av faktor-inspektör icke vet på området är knappast värt att veta. Hans stora hobby är att skriva i tidningar, med därom längre fram.
Den yngre brodern Albert hade bildat familj när han 1929 sålde och for till Tacoma i västern, där han fick anställning vid ett sågverk. Förtjänsten var 35 cent i timmen och sämre än i Sverige. Han hade dock ett litet kapital med sig från Sverige, som han satte in på en bank, och med denna reserv borde det gå att komma över de första svårigheterna. Men så kom den stora krisen som började på nyåret 1931 och fortsatte i två år och som lamslog hela Amerika. De som varit med om denna kris minnas den som ett hemskt spöke, som de hoppas att någon aldrig mer skall behöva uppleva. Arbete fanns ej och inget understöd betalades ut, endast litet utdelning av mat eller matvaror förekom. Farmarna hade ej pengar till bränsle utan måste elda med spannmål. Bankerna stängdes, och som en följd härav förlorade Albert sina besparingar från hemlandet. När produktionen åter kom igång flyttade han till Denver i Colorado och fick anställning vid en stor gummifabrik med goda arbetsförhållanden och där har han varit i 22 år. Levnadsstandarden är hög, och varje arbetare har i regel bil, television, kylskåp. Sin fritid använder han mest till läsning och långa promenader,
Författaren Lars Lunell har skrivit som en del betraktar som sentimentalt och barnsligt. Men sanningen är nog att hans dikt alltjämt har en reell bakgrund i Amerika. Det nämndes förut att Louis Persson medverkade i vissa tidningar och särskilt i den svensk-amerikanska pressen, och då händer det också att även Sollerön kommer med ibland. Denna press blottar något av den svenska folksjälen. Den amerikanska effektiviteten, framåtandan, jakten efter dollarn mm har ej kunnat radera bort de innersta känslorna som tex i Lunells sång:
Nu sol gått ned, nu är det kväll,
men stjärnan blinkar än
Hon blinkar glad, hon är så säll,
när blir jag glad igen.
Jag varit glad men icke här,
ej detta land min hembygd är,
vid Siljan är mitt hem,
vid Siljan är mitt hem.
Hur många tårar har ej fällts och huru många längtans suckar har ej gått från det stora landet i väster och hem till Siljans bygder. Men ofta har dessa tårar blivit som en stimulans till nya friska tag för en lyckligare framtid. Många har också funnit den lycka därute som de icke skulle ha funnit hemma.
Mora Tidning 1954
Svenjoan