När en svenskamerikanare kom hem på besök omkring sekelskiftet var det någonting ovanligt, och därtill bidrog ännu mer, om han skramlade med pengar i byxfickan och blänkte med någon guldplomb i munnen. Nu däremot är det ingenting ovanligt att en f d sockenbo flyger från en främmande världsdel hem för att hälsa på under några veckor eller månader Ett sådant besök tar sig knappast ens så märkvärdigt som då en befordrad volontär vid ett Stockholmsregemente kom hit i uniform för 60-70 år sedan.
Mellan jul och nyår 1924 steg en Solleröyngling på tåget i Mora och stängde ,bildlikt talat, dörren efter sig. Målet för hans resa var Australien, och vad han där skulle möta och vilka existensmöjligheter som där fanns, hade han ej en aning om. Han gick mot okända öden. Men han säger själv, att i och med att han stängde kupédörren efter sig, blev han helt sig själv och all hans blyghet var som bortblåst. Resan gick över London och vidare med båt. Han kunde knappas ett ord engelska, och han var ensam svensk på fartyget. Han levde som i en dimma under den långa resan. Om hans intryck och levnad i det nya landet skrevs det i denna tidning när han för nio år sedan var hem till Sollerön på besök.
I sommar har han åter varit hemma och mannen är direktör Johan Lejon, bördig från Hållsta eller Bengtsarvet på Sollerön, Han berättade en del om Australien, som nu i sommar varit föremål för särskilt intresse i pressen genom emigrering från Dalarna. Den avlägsna världsdelen hade vid början av detta år 10 miljoner invånare. Det var för övrigt en holländsk flicka som födde barnet, som fyllde miljonen. Man beräknar att landet kan föda ungefär dubbelt så många. Den största inkomsten kommer alltjämt från ullen. Farmarna odlar mest vete och sockerrör Industrin är i stort sett begränsad till motorbilindustri, Ford, General Motor, m fl. Även Nya Zeeland har vissa anknytningar till Australien, och starka konjunkturväxlingar råder.
På grund av klimatet beräknar man att skogen växer tre gånger fortare än i Sverige. Det finns ställen där det icke fallit regn på flera år. Vissa religiös och politiska meningsriktningar spela i detta land stor betydelse. Arbetstakten är ej uppdriven såsom i Sverige. Landet präglas av starka kontraster.
Hemlängtan är en farlig sjukdom, säger Lejon. På Nya Zeeland hade han kommit till en bygd som rent slående liknade en svensk bondby, med inslag av björkar, rönnar, alar och till och med äkta enbuskar. Då var ej den verkliga hemsjukan långt borta. Kunde man ej övervinna denna sjuka, var det första steget till att man misslyckats. Men förklarar Lejon, hade jag kommit dit ut i unga år, så skulle jag blivit fårfarmare, Merina är det verkligt fina fåret, härstammar från Skottland och har den finaste kvalité på ullen. Det är den ullen som ger pengar.
Direktör Lejon reser ej hem till Sverige bara för att hälsa på utan också för andra angelägenheter. Det har bl a varit affärsförbindelser som han velat sköta om. Dessa förbindelser har gällt Avesta järnverk, Söderhamns mekaniska verkstad samt en del norska maskinfirmor m fl vilka firmor genom Lejons förmedling exporterat varor till Australien.
Johan Lejon har något av sin fars, korpral Lejon, humor och kvicka tunga och vill gärna språka om gamla minnen. Nu har han lämnat sin familj därute och måste fara tillbaka. Men skulle han ha stannat här, så skulle han förvärvat så mycket mark som möjligt nere vid Hållsta och blivit fårfarmare med riktiga får. Men detta med riktiga får var nödvändigt, betonade han. Vidare skulle han odlat upp invallningsjorden och tagit goda skörda där hur sommaren än blivit. När man för övrigt odlar i Australien, kör man först med en jättevält och klämmer ner buskar och ungskog. När detta torkat bränner man, utan att jorden får brinna, och sedan plöjer man. Så långt Johan Lejon och så flyger han sin kos likt en flyttfågel.
Mora Tidning 1973
Svenjoan