En by på en ö som gränsar till vatten, branter och myrmark omges av tydliga ytterlinjer. Så är det i byn Utanmyra på Solleröns nordvästra del. Alla snår som slingrar sig längs stränderna och stigarna som genomkorsar byn ger gott om ingångar till det förflutna. Ibland är de svåra att följa. Men oftast är det bara att ösa ur källorna.
Den som vill fördjupa sig i hembygdens byar, gårdar och släktled har mycket att hämta i Riksarkivets söktjänster och i lantmäteriets historiska kartor. Många arkiv är digitaliserade och mycket går att läsa direkt på skärmen. Från förfädernas lokala perspektiv når vi de stora sammanhangen i landet och vidare ut i världen.
Byborna
Genom skattelängderna och kyrkoarkiven kan vi följa gårdar och släkter i generationer. Solleröns byar hörde sedan medeltiden till Mora fram till 1775 när församlingen bröts ut och bildade egen kyrksocken och sockenkommun.
De allra äldsta handlingarna sorterar under Mora socken och det krävs tålamod för att hitta det man söker och inte minst att kunna läsa handstilarna. Stavningen av byarna varierar mellan århundradena och byarna förtecknades olika, bytte namn och hade annan indelning än idag.
Skattelängderna berättar vår historia
Det finns många dokument som visar hushållens ekonomi och innehav av jord för inbetalning av skatt till staten. Byarna började registreras 1539. I arkivet Landskapshandlingar, Dalarna 1530 – 1630 under Österdalarna, Mora socken, återfinns skattelängderna för ”Solbijgge Settungh” . Gårdsägarna redovisas i bondelag med namn, ägande och bytillhörighet. Mantalslängderna visar befolkningen för varje gård och finns i en databas för åren 1642 till 1820.
Två gånger fick svenskarna betala dyrt till Danmark för att få tillbaka Älvsborgs fästning och i arkivet ”Älvsborgs lösen” 1571 och 1613 kan man se varje gårds extraskatt.
Kyrkoarkiven
Alla församlingar skulle föra kyrkböcker över befolkningen enligt 1686 års kyrkolag. Kyrkoarkiven för ”Sool Öen” återfinns under Mora från 1667 och senare under Sollerö kapell och från 1775 kort och gott under Sollerön. Sollerö kyrkoarkiv, Dalarnas län finns från 1737 till 1949, med undantag för 1755 till 1769 då de ingår i Mora. 1900 byter husförhörslängden benämning till församlingsbok.
Gå in på riksarkivet.se, digitala forskarsalen och välj specialsök. För att se uppgifter äldre än 110 år krävs ingen inloggning. För material som är mellan 70 och 110 år krävs användarkonto. Genom den digitala tjänsten ArkivDigital (som kräver abonnemang) är möjligheterna att söka i befolkningsregistren större.
Intressant är att studera folkräkningarna som redovisas familjevis och med personernas sysselsättning, by för by på Sollerön för åren 1890, 1900, 1910, 1930 och 1940.
Redan i husförhörslängden för Utanmyra åren 1664–1684 känns gårdar och gårdsnamn bekanta för mig som är född i början av 1950-talet. Även om kyrkoarkiven inte i första hand handlar om platser, utan om personer och hushåll, går det att följa gårdarnas sträckning från Mågsbo och Norby i norr till sydvästra byklasen. Från 1500-talet fram till 1600-talets noteras Vickelsbyn men senare verkar den ha gått ihop med Utanmyra.
Den familjevisa folkbokföringen ger tillsammans med födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker, död- och begravningsböcker och flyttningslängder intressanta upplysningar. Generationerna levde tillsammans i samma hushåll. Giftermålen skedde ofta inom byn. Men kanske var det tack vare fäbodlivet som öns ungdomar blandades över bygränserna och bildade familj. Noteringarna visar ofta hjärtskärande villkor. Barnadödligheten, mödrar som avlider i unga år, kroppslyten, sjukdomar, hela familjer som skingras till följd av dödsfall eller sjukdom, män som inte kommer tillbaka efter krigen, emigrationens stora omfattning.
Övergången mellan jordbrukssamhället och industrialiseringen ökade rörligheten. Unga sökte sig i slutet av 1800-talet till fabriksarbeten söderut i landet. Livet i byn var till stora delar oförändrat långt in på 1900-talet. Gårdarna brukades och ägdes av samma släkt. Köp och överlåtelser är en sen företeelse. Trots att nya hus tillkommit och stugor byggts om har byn inte förvandlats utan kunnat bevara och bibehålla en trivsam kulturmiljö.
Kartor för en by
Före storskiftet på Sollerön finns ett fåtal kartor över Utanmyra. De är bara översiktliga och tillförlitligheten varierar. I Olof Schallrots karta från 1676 anges ”Skålltasvik” för nuvarande Nörderväjk/Norrviken. Skåltasbåkk på vikens östra sida norr om södra fågelornet är idag en ljus glänta på en udde som korsas av vandringsleden som går runt ön. Enligt uppteckningen av Bror Lindén i Ortnamnsregistret kan namnet Skåltas ha ett samband med ordet skåltak/skjultak. Här fanns förr en båtstad i viken.
Om äldre kartor är knapphändiga är storskifteskartan från 1842 desto mer innehållsrik med detaljerad information om bebyggare, ägornas fördelning på ön och i fäbodarna. Storskiftet på Sollerön inleddes 1838 och utfördes mellan 1839 och1847. Egentligen skulle storskiftet ha förverkligats långt tidigare, men i övre Dalarna var man redo först när det visade sig att det fanns ett behov att ändra markindelningen, för att få större avkastning i jordbruket.
Jämförelsen med en nutida karta visar få förändringar; några gårdsplatser har försvunnit, stigar har byggts om till vägar eller fått växa igen. I husförhörsboken delades byn upp i norra och södra laget och så gjordes det även i storskiftesförrättningen. För att komma till storskifteskartan går man in på Lantmäteriets historiska kartor (lantmateriet.se)och väljer Dalarnas län, Sollerö socken och sedan bilden för den by eller del av by (”traktnamn”) man vill se. Storskifteskartorna från 1843 och framåt visar ägandet på ön och i fäbodarna.
På den södra kartan kan man se platsen för slipstensgruvan, i byns sydöstra del (skuggat).
Min farfars farfar Bus Nils Andersson som tillsammans med sin bror Anders fick ägolotter tilldelade utanför byn (nuvarande sydvästra delen av Utanmyra – Skåtån – ansågs då inte ligga inom byn). De överklagade tilldelningen eftersom de inte fått sammanhängande ägor vilket de blivit utlovade. Deras överklagande bifölls inte. När jag gick igenom storskifteskartorna och jämförde med husförhörslängderna var det en nyhet för mig att farfars farfar flyttat boplats inom byn.
Enligt Gruddboboken från 1938 talar mycket för att Utanmyras mitt har varit beläget strax norr om Homgärdet och Agergärdet (idag i Norby). Snarare skulle jag kunna tänka mig att den låg där gårdsanhopningen var som tätats (vid nuvarande Bravvägen och Tungärdsvägen). Före storskiftet hade Mågsbo (där jordgubbsfälten nu ligger) bebyggelse men sedan flyttade hushållen av okänd anledning därifrån.
En ny väg drogs i slutet av 1950-talet för att underlätta kommunikationen genom byn och för att slippa den smala och krokiga Bravvägen med sin branta kurva. På den nya raka och plana grusvägen mellan Bravvägen och Norbyvägen lärde jag mig cykla. Jag minns precis var det var och känslan av triumf. Först i slutet av 1960-talet asfalterades sträckan. Jag har markerat den vägen med en röd linje på kartan.
Bus Gunnel
Källor:
- Riksarkivet och den digitala tjänsten för släktforskning Arkiv digital.
- Gruddbo på Sollerön, en byundersökning
- Lantmäteriets historiska kartor
