Två lågtröskelprojekt
På Sollerön finns två så kallade lågtröskelprojekt, Socialpingis och Hopp och lek. Ett lågtröskelprojekt innebär helt enkelt att tröskeln för att delta inte ska vara ett hinder. I de här två projekten innebär det att det inte krävs medlemsavgifter och man får den utrustning som behövs på plats. Klippen står för finansieringen och Jan-Erik ”Jadden” Häll står för administrationen.
Socialpingis
Vad har barn och ungdomar i handen? Mobilen! svarar ni kanske lite fördomsfullt. Men det är inte sant, inte alltid, och i alla fall inte för det gäng som träffas i gympasalen på Sollerö skola. Nej, där är det pingisracket, rundad eller sexkantig, som gäller.
Måndagsvällen då jag tittar in är aktiviteten vid de fyra borden i full gång. Smashar och skruvar studsar på de fyra borden och drömmen om att bli en ny Truls lyser i vissa ögon. Men huvudsyftet med socialpingisen är inte att bli proffsspelare utan att träffas och att ha roligt.
”Pingis i afton kl 17.00!” kunde man läsa på Facebook 25 januari 2017. Det var det första meddelandet från Sollerö Socialpingis och det var så det hela startade. Öppet för alla och ingen egentlig ledare. Naturligtvis var det också i andan av Sigge Låås insatser för pingis på 1990-talet, då Sollerön hade stora framgångar. Inte minst i ”Bästa 4-an”, en rikstäckande tävling som Sollerön vann.
Sturan Karin Persson, Jan-Erik Jadden Häll, Jon Böhlmark, Bogg Daniel och Olov Mattes var entusiasterna som utvecklade konceptet. Det skulle vara öppet för alla i alla åldrar, det skulle inte kosta någonting och man fick låna det som behövdes på plats. Socialpingis skulle, och ska fortfarande, vara främst en mötesplats inte bara vara en satsning på att bli en kanon inom bordtennis. Från början kom ett 40-tal barn, ungdomar och vuxna. Socialpingisen blev lite av en fritidsgård för alla, berättar Karin. Det ekonomiska, i form av hyra av skolans gymnastiksal, racketar, bollar och annat som kräver finansiering, sköttes, och sköts fortfarande, av Klippen.
Karin, som nu mestadels finns i Norge, berättar också om fenomenet Street Pingis som finns i många storstäder runt Europa. Det är också ett projekt som liknar socialpingis. Pingisbord uppställda ute på gatan där alla kan träffas och ha kul. Men på Sollerön finns det också! Bakom Koopen vid Klippen finns vår egen Streetpingis!
Under åren har det gått lite upp och ner med deltagandet i Socialpingisen på ön. Efter Truls Möregårdhs succé i OS har det blivit ett uppsving igen. 12-14 deltagare brukar samlas i skolans gymnastiksal, de flesta för att ha roligt och några för att träna mer på allvar.
Aston, Märta, Filip, Jan, Vilhelm, Ture, Selma och Isak spelar intensivt vid de fyra borden. Ibland en mot en och ibland rundpingis. Frans Kisnis, som är den som håller lite i aktiviteten sedan tre år tillbaka, deltar även han. Jag blir lite sugen och får chansen att möta en av killarna och tro det eller ej, men jag får till en smash!
Då jag frågar Sakarias, en av killarna jag träffar vid mitt besök, vad som är så bra med pingis, svarar han att det är enkelt att spela, det behövs inte så mycket utrustning, man får träna snabbhet och att vara vaken. Det går att spela överallt, till och med på köksbordet med böcker uppställda som nät och man får vara kreativ hela tiden.
Så får jag höra att det finns något som ungdomarna kallar ”Gubbpingis” som äger rum på tisdagar. Jag tittar förstås in för att se vad det kan vara. Jodå, runt borden rör sig ett gäng gubbar. Anders, Frans, Bogg Daniel, Per och Ingemar servar, skruvar och smashar bollar för fullt. De berättar att en och annan ”gumma” också dyker upp ibland. Även några av ungdomarna från måndagen är med och utmanar gubbarna. En av ungdomarna anförtror mig att gubbarna inte orkar spela rundpingis! Men även hos den här gruppen är syftet det sociala: att träffas och ha roligt! Alla är välkomna!
Hopp och lek
Aktiviteten är i full gång. En koja, eller är det en rutschkana – eller vad kan det vara? – håller på att byggas upp i ett hörn av salen, låga bänkar ställs ut på olika ställen, repen dras ut från väggen och dinglar inbjudande, de höga plintarna görs lägre, en tjock madrass med trampolin framför tas fram. Alla är genast sysselsatta. Det är ”Hopp och lek” som gäller!
2020 startades verksamheten av Lotta Nordin och Lisa Öhman som hyrde gymnastiksalen privat, sedan gick Klippen in och och Hopp och lek drivs på samma sätt som Socialpingisen. Inga avgifter eller medlemsskap krävs för att delta. Mellan åtta och femton barn deltar tillsammans med förälder, som har ansvaret för sitt barn. Det finns ingen som har särskilt ansvar för att leda aktiviteterna eller för att ordna specifika aktiviteter. Ingen talar om för barnen vad som ska göras. Och det behövs inte heller. Allt som plockas fram blir utnyttjat och aktiviteter pågår hela tiden. Det är fantasin och rörelseglädjen
som styr helt enkelt.
Om du vill se hur fantasi och glädje ser ut, ja då ska du gå till gymnastiksalen på söndagsförmiddagar! Den här söndagsförmiddagen stod Alve, Julie, Felix, Zoe, Sixten, Jadden, Miranda och Lotta för aktiviteterna och fantasin. Undrar hur de där fantasierna ser ut? Blir repen lianer som man kan svinga sig i för att komma över en stor flod? Är kojan ett gömställe eller en stor rutschkana? Hoppar man från trampolinen ner i ett stort hav? Kan man bli annat än glad!
Rigmor Johansson
