Då jag haft lite fina bilar genom åren så blev jag ombedd att skriva om några av dom. Vi kan väl börja med de här två: Sveriges första Mustang och min första bild.
Ibland tar man lite konstiga beslut, kanske inte bara ibland förresten. När det blev dags att köpa min första egna bil hade jag chansen att köpa en riktigt unik bil. Men det var tyvärr inget jag tänkte på då. Bilen ifråga var enligt registreringsbeviset en Ford Falcon Mustang registrerad i Sverige 1964-04-10, alltså en väldigt tidig Mustang som numera kallas årsmodell 64 ½.
Min kompis Mas Bengt skulle sälja Mustangen, då han köpt en Buick Skylark istället. Jag hade kört Mustangen flera gånger och även lånat den när det var gymnasiefester och man ville imponera lite. Jag vet inte om någon blev så impad. En Malungskille på skolan hade också en vit Mustang men den hade v8 så det var ju lite häftigare. Den som jag körde hade 6a och var 3-växlad manuell.
Hur som helst så fick jag chansen att köpa bilen för 5000:- men jag tackade nej. Man kan ju inte köpa en Mustang med 6a. Istället blev min första bil en fyrcylindrig Ford med V-motor, en Ford Taunus 17M 1965 med 6 Volts batteri. Men sedan följdes den av ett antal Mustanger, bland andra en 69a Cougar, lyxvarianten.
Det kanske var lika bra att det blev en Taunus istället för Mustang - tror inte den skulle fått rätta vården av en 18 åring i mitten av 70 talet. Taunusen är borta men Mustangen, som aldrig blev min, är fortfaran-de vid liv med samma ägare i Söderhamn sedan 1979. I Classic Motor 5/2018 finns ett reportage om bilen. Till Taunusens fördel kan sägas att den var nästan rostfri till skillnad mot Mustangen.
Finbil eller raggarbil, därom råder delade meningar. Nu för tiden ver-kar det som att amerikanare är synonymt med raggarbil. Jag ser mina bilar som entusiast- eller veteranbilar. Jag är säker på att när trävaruhandlare Jack Demack jr. i Galveston Texas bytte in sin fem år gamla Cadillac Eldorado 63a, då köpte han en finbil i alla fall.
1968 fyllde Jack 55 år och firman gick så bra att han kunde kosta på sig en ny Eldorado, den nya framhjulsdrivna modellen som kom redan året innan men hade lite för liten motor då, 429 cu.in (kubik-tum) mot 472 som kom 1968. Han såg stora likheter med sin första bil, 37års Cord 812, som även den var en designsuccè, med dolda lysen och framhjulsdrift.
I samma veva som Jack hämtade ut sin Eldorado hos sin lokale handlare i Texas var jag i Stockholm och följde min mosters man till några bilfirmor. På en av dem stod just en sådan fantastisk vagn, och den fick jag aldrig ur mitt minne. Så när jag nådde samma ålder som Jack Demack fick jag möjlighet att köpa hans gamla Eldorado, som via en handlare i Strömstad och en ägare Stockholm hade hamnat i Sverige.
Nu kanske den inte var riktigt lika fin längre, men ändå, en Eldorado 68.
Anders Nyström
