En sådan perfekt och värdig invigning det blev av Båtåjsä upå Båkkam den där soliga dagen 14 juni 2025. Äntligen skulle vi få ett fantastiskt blickfång på en av Solleröns bästa platser. Äntligen skulle Sophia Magdalena kunna visas upp så att alla ska kunna se vilken mäktig båt en kyrkbåt är.
Invigningen startade med klockringning från det glänsande kyrktornet och hornblås, därefter tågade gamla och nya roddare tillsammans upp mot kyrkan till Älvokaffes spelmansmusik. I processionen kunde man se roddarna i sockendräkter eller Sophias äldre och nyare tävlings-dräkter. Det hölls tal om projektet med tack till alla sponsorer och alla som hjälpt till med bygget av båthuset. Petra Håll Sundqvist talade om kyrkbåtsbyggandets historia, med tonvikt på Lars Hålls insatser. Sarah Andersson pratade om rodden idag och i framtiden.
För mig blev det en känslosam dag, eftersom jag hade förmånen att vara med där i början då Sop-hia Magdalena gick från att vara fantasi till verklighet.
Minnet
Det är spegelblankt på Siljan. Jag sitter på bog 10, längst fram i fören precis där båten klyver vattenytan. Vi har just dragit igenom det perfekta draget. 1,5 ton glider snabbt, och just nu ljudlöst, fram genom det mörkt blåa vattnet. Det är båtens perfekta utformning och vår sammanlagda muskelkraft i mage, rygg, ben och armar som resulterar i något helt fantastiskt.
Men vägen dit var lång – eller den blev faktiskt inte jättelång egentligen. Muskelkraft och kondition var redan under uppbyggnad, men det var det där med båten. Vi damer fick ju inte använda den nyaste Jugen Jon II. Och det var inte helt gnisselfritt med gamle Jugen Jon I heller. Det fanns ju två herrlag och fotsparkarna måste ändras i all hast.,
Kanske skulle vi ändå ha en egen båt? Ä gor int, sa många och skakade på huvudet. Men fyra rediga kvinnor – Gun-Britt Pers-son, Ann-Marie Lindgren, Irene Haltiner och Irené Olsson tågade iväg till Lars Håll och beställde en båt! De fick mycket förmånliga villkor. Avbetalning på fem år – eller längre om det behövdes. Lars stöttade också ekonomiskt med sin egen arbetsinsats.
En egen bankbok införskaffades. Första insättningen som gjordes i september -78 var på 350 kronor. Sedan följde i rask takt tre insättningar på den fantastiska summan av 20 kronor.
Så kavlades ärmarna upp! Vi fick massor av hjälp och stöd från alla håll. Vi fick virke som skulle säljas – fråga Kisti Danielsson om hur hon fick pulsa då stockar och ris skulle dras fram! Bärplockning - Ann-Britt Norin plockade lingon och fick in hela 125 kronor. Ja, det var lotterier, tipspromenader, auktioner, danser, fester och en del skumma saker också. Gun-Britt Persson serverade på en vikingafest enbart klädd i säckväv! Flera av oss paketerade en gång våra snygga ben i nät-strumpor och dansade can-can.
Så äntligen sjösättning! Midsommar 1979. Lars och Arne Håll hade färdigställt båten, som döptes till Sophia Magdalena. Den första avbe-talningen på 12063 kronor gjordes 25/6. Och redan 1981, efter bara två år, gjordes den sista avbetalningen.
Fredagen den 17 november 1978 på vår första arrangerade fest, höll Ann-Marie Lindgren tal och sa:
”Som de flesta redan vet så har damsidan i roddsektionen beställt en ny kyrkbåt av Håll Lars. Beträffande finansieringen av kyrkbåten så har vi fått ett förmånligt betalningsvillkor som löper på fem år, eller flera år, av båtbyggaren. Med gemensamma krafter, stor optimism och med hjälp av herrarna i roddsektionen och, som vi hoppas, många supporters, gamla som unga, SKA vi ro den här affären i hamn.”
Och vi rodde affären i hamn och vi rodde vår vackra Sophia Magda-lena med stolthet och framgång. Tack alla starka kvinnor, ja alla som på ett eller annat sätt gjorde det möjligt. Och tack alla styrmän, med Åke Dunder i spetsen. Och Ekke Svarven som till och med har namn-gett ett grund utanför båthuset Ä a åldär ve nå släjkt jän förr, var hans kommentar, då vi helt plötsligt satt fast.
Och nu kan jag gå hit, till båthuset bredvid kyrkan, och ställa mig vid bog 10 och minnas känslan av hur båten flyger fram och klyver ett mörkblått, stilla vatten.
Rigmor Johansson
Foto: Karin Bond.