Kaffestugan

Många som vistas på Sollerön har säkert lagt märke till det lilla nyrenoverade huset på Soldvägen 29. Arbetet har nyligen utförts av Anita Mattes svärson Pontus. För att uppmärksamma det smakfullt rustade huset, som ligger märkligt nära vägen, är det kanske på sin plats att lyfta fram byggnadens och platsens historia. Informationen blir något osäker då dokument saknas och de som bäst kan berätta inte finns med oss längre. Bilder får hjälpa till att levandegöra husets historia.

Huset byggdes i mitten på 1920-talet på uppdrag av Klucker-Stina och Anders Erlandsson med hjälp av Henrik Sundström och var, när det begav sig, en kaffestuga och busstation. I folkmun blev det helt enkelt Kaffestugan. 1943 startade Beda Johansson, som bodde i huset intill, tillsammans med sin man Gustav ett vandrarhem bakom kaffe-stugan. Där byggdes också en minigolfbana. Beda och så småningom hennes dotter Aina drev senare även kaffestugan och den övergick i deras ägo.

Att kaffestugan hamnade där den ligger beror på att Anders Erlandsson fick Henrik Sundström, grannen söderut, som kompanjon, när bussrörelsen tog sin början. Henrik Sundström var skogvaktare och var ofta tvungen att gå till fots för att ta sig till de skiften han skulle övervaka, ibland långt bort på Solleröskogen. Att ordna någon sorts kommunikation vore en välsignelse. Anders Erlandsson var motorintresserad. Det bäddade för samarbete. Tillstånd för trafik kom 1925 och då beställdes den första bussen. I maj 1926 åkte Anders och Henriks son Valter med flera till Stockholm för att hämta den första bussen. Som kuriosa kan nämnas att den rymde 16 personer och hade en motorstyrka på 45 HKR med en totalvikt på max 2 ton för att flottbron mellan Gesunda och Sollerön skulle kunna passeras. Med Henrik Sundström som kompanjon kunde nu bussrörelsen starta och 15 maj 1926 grundades företaget.

Den första turen kördes den 15 maj mellan Sollerön och Mora lasarett. Valter Sundström blev också delägare i bolaget och körde buss. Så småningom köptes fler bussar och verksamheten växte. Det är hedersamt att kaffestugan blivit renoverad utvändigt och kan påminna om en hundraåring. En byggnad inne på gården söderut hos Sundströms blev det första garaget för bussarna och påminner också det om vad som hände här för 100 år sedan. Här fanns smörjgrop och möjlighet att reparera bussarna.

1934 flyttade Stina och Anders från Krånggården i Anders Erlandsson längst t.v. Till höger hans barnbarn Ingrid Erlandsson, senare gift Agerbjörk (Pers dotter), och fotografens fru. Foto, taget till Erlandssons jubileumsskrift 1951, då företaget fyllde 25 år: Gunnar Tingvall, Aftonbladet.

Myckelbyn till Klikten, där de byggt ett eget hus. Då kan man tänka sig att en del bussar också hamnade där. Anders barnbarn Torsten berättar att han på sena 40-talet fick åka med sin morfar när han skjutsade skogsarbetare till Säxen, så samarbetet i Sundströms anda fortsatte.

Klucker-Stina drev kaffestugan med hjälp av sina många barn, främst de äldre flickorna av de 10 barnen. Elsa, Karin, Anna, Lilly och Ragnhild fick här börja vara med och hjälpa till allt eftersom de växte upp. Stina bakade själv brödet, först i Indes-Niss budi (mittemot nuvarande Odd Fellows) och senare i Kluckergard i Myckelbyn. Indes-Niss budi låg nära och här hade Stina fått börja hjälpa sin far, Klucker-Nils Pers-son, i bageriet vid unga år. Det berättas att han bakade limpor och packade dem i trälårar för transport till skogskojor och skogsarbetare. Klucker-Gunnel, som har en sådan trälår hemma, berättar att det fanns ett fack där man placerade betalningen för limporna och skickade tillbaka.

I kaffestugan var väntsalen i vänstra delen av huset och till höger låg köksdelen och kiosken. Rune Hinders minns med glädje när han gick hit för att köpa kokosbollar. Klucker-Gunnel har också egna minnen av kaffestugan. Hon och kusinen Erlandssons Margit gick hit för att dricka saft. Förutom som kaffestuga fungerade huset som nämnts som busstation med väntrum och paketutlämning. För att kunna tanka bussarna fanns en handdriven bränslepump vid vägen bredvid kaffestugan. Med tanke på verksamheten blev det här ett samlingsställe för ortens befolkning. Här väntade man för att åka med bussen. Det berättas att föräldrar till och med kunde parkera sina barn inne i väntrummet på kaffestugan medan de själva tog bussen till Mora. Där fick barnen sitta tills föräldrarna kom tillbaka med bussen. Hit gick man också för att bara träffas. På helgerna samlades Solleröns ungdomar för att tillsammans ta en droska (Masniss Jerk, Ållas Helmer eller Stikå Gunnar) till något dansställe, kanske i Siljansnäs. Det förklarar möjligtvis varför många på Sollerön har släkt just där. Som extra service syns på ett foto en automat av en speciell sort, med reservation, men eventuellt inne-hållande kondomer. På ett foto ser man också mjölkkrukor, ytterligare en bekräftelse på att kaffestugan var en central plats på Sollerön.

Så småningom tog Beda Johansson som nämnts över kaféverksamheten. Ann-Britt Norin minns att hon satt i kaffestugan tillsammans med kusinen Anita Mattes och Bedas dotter Aina på julaftonen och spanade västerut för att se om de kunde upptäcka tomten i skymningen. Kaffestugan blev ett komplement till verksamheten med vandrarhemmet, som var ganska omfattande med 30 ordinarie sovplatser. Kaffestugan nyttjades ibland för extra sovplatser och köket användes av gästerna för självhushåll. Toaletterna inne på gården var av den enklare sorten, utedass med en dörr för damer och en för herrar. Bakom kaffestugan fanns som nämnts en välbesökt minigolfbana. Bedas make Gustav hade dessutom en egen verksamhet med många bikupor i trädgården.

När man tittar i gästboken förstår man att vandrarhemmet var en trevlig plats att stanna till på som turist. Även många utländska gäster finns noterade i vandrarhemmets gästbok. Där finns besökare från ca 30 länder med många extra långväga besökare, t ex från USA, Vietnam, Guatemala, Colombia, Japan, Indien och Australien. Bland kända svenskar som bodde här kan nämnas de berömda cyklisterna bröderna Fåglum Petterson, som var på Sollerön för att cykla Siljan Runt vid midsommar. Enligt en tidningsartikel hade Beda en säsong över 2000 övernattningar. För sin verksamhet fick hon medalj av Svenska Turistföreningen.

När verksamheten med kafé och vandrarhem var nedlagd förekom under en kort tid skoförsäljning i den före detta kaffestugan.

Inomhus syns numera inget av Kaffestugans tidigare verksamhet, tyvärr, men efter den fina restaureringen utomhus har husets yttre ändå återuppstått på ett smakfullt sätt och påminner oss om byggnadens historia.

Busstationen flyttades 1953 till Koopens fastighet. I södra delen, där ingången till Koopen är idag, var ingången till väntsalen och på framsidan var luckan till kiosken. Den drevs från början av Koopen, men 1954 tog Erlandssons över. Ingången till Koopen var på den tiden på framsidan ut mot vägen.

När kommunalhuset (sockenhuset) byggdes 1965 med en sevicelänga mot nuvarande Soldvägen (där Odd Fellow ligger idag) flyttade busstationen och kiosken dit. Där låg också en matservering, post och hemslöjdsbutik. Hela längan brann 1998 och då upphörde verksamheterna.

Christina Axelsson Thorssin

Foton: Ur Christina Axelsson Thorssins fotoalbum
Övriga källor:

• Jubileumskrift: Erlandssons Busstrafik 25 år
• Sool-Öen 1988: Häradsarvet - Solleröns centrum Sool-Öen 2011: Klucker Stina
• Sool-Öen 2016: Koopen 100 år
• Tidningsartikel och Vandrarhemmets gästbok (Anita Mattes)
• Personliga berättelser