Jögge Sundkvist frågät fad sänn Wille ur man kutät jän ässt. Wille:
Ta bårrt ållt så innt e ässt.
Då Gustav å Harry va småär bråkät dämm jämmt minn verodär. Modär dämmas add ä bra drjogt minn dämm; ä få i då lov tä säjja. Jätt tag sulld grannas-mor Kari fösötj tä jop til litä å tog i låjjvän å jänndär åv dämm. (Ann djärd so upå do tidi.)
Umm ann slår di, så sa innt du slå jättbakär!
Så fort o add släppa ann byrrd dämm å brutås attä, å jänn åv dämm galät til. Kari fikk tag i sumu pöjjk.
Du sulld innt slåss!
Ä djärd innt i älld. I bet ann.
Stefan va full unndjifär tållv år å add red vurrti rykktyt slängd i tjäfftim. Ann add ä ättär fa’sänn, tror i. Jätt tag let ä rasnd ljott umma ann.Ann djikk minn doda mobiltelefon å såg innt ättär var ann djikk, så ann fo å dammp mitt utå gatun fråmmåni Koopän. Ann sor så ini ällviti, ållt ann duvd kumå upå. (Ann add nug fakktist itta å si.) Je kelingg så såg eta säjjd:
Männ tjära nånn, ukän a då lära di sveri son då?!
Inggän. Mann e full begåvadn fö fan!
Vänd e ä så låt? E ä jänn fråtålapp?
Näj, ä e fad så gor uppättär trappon
– Uff, uka vedär, let Ullandes Ull!
– Ur du grenjär! I se släkkså mo’mäjj: Vånnd-i-ur dåli ä e så kann ä bi värr.
– Ja… (Ann funnderär litä.) Ä va full inå o fikk di då!
Då Bondesons Nanna vårrt gåmål fikk o båd beni amputeradär, ättärsåmm innt bensåri villd batn. Nu va o å ällsät å nässt Conny, så e barnbarn a bror ännäs, Svante. Conny add byddja si jätt åjjs, å yvyrvånindji add jusst vurrti färdån. Ann tykkt o kunnd få siå ur ä såg åjjt upp o, så ann frågät umm ann sulld bjärå upp on.
– Nej, säjjd o, i vänntär dässt nästa år då beni a väkksa åjjt!
Ä va jänn gång tre Utåmörkallär så va uti skojim å suld sjåtil stjyfti säjnä. Bäst ä va döm djing dan upå stjyfti så ärd döm nån så galät minn je svag rösst.
– Jop mi, jop mi!
Täjjmän vänd e då etan, säjd kallär å tittät kring si. Då ärd döm ä jätt tag til.
– Jop mi, jop mi!
Å kallär byrdå let fö tä sjå var etan kam frå.
– Jop mi, jop mi!
Å bäst ä va så såg döm! Mitt uti jätt djörgnet så add ä fastna je liti liti kull frå rådn-fotjä.
Kallär vårt sturt brylladär. Döm add då full ålldär i världi sitt nå släjkt.
Å, let ölvo, jop mi losan så su ir få vesäj önstjning uppfylladn. Källär tänkt ättär. Ä add full int ve so dumt tä önstj si nå bra.
Män så kam fösst kalln upå jän ljotbra ide!
– I vill bi dubbält så föstånndån!
Å vips så vårt ann dubbält så föstånndån.
Andär kalln funderät jän fläkk, an va knepen an, å så säjd an:
– I vill bi tre gång så föstånndån!
Å vips så vårt ann tre gång så föstånndån.
Tridi kall funderät jän lång fläkk, du må tro att an va ryktit illråkk, så glisät ann å säjd:
– I vill då bi ti gång så föstånndån i! Å vips så vårt ann je kelingg!
Bosull Anton va jänn rykktyn druttji-kall å djärd jusst innt nå nytt’ jän i värdi. Majt, kelindji onums, va tvunndjin arrbet fö två, å nu kamm o frå arrbetä å sulld ini budi inå o fikk fårå emat. Da råkät o upå Tråmmbu Signe, så säjjd:
– I såg att ä kamm jänn släjjkän siokbil båta id igår. Vänndfö dö då?
– Jo, Anton kam emat utå fö tä va druttjin, å då bet rakkan ann i ro- vän, fö ann känndäs ju innt att ann
Bråmå Sune såt vi tjöksbordä å add jusst iti färdåt då ann säjjd a kullo säjj att ann bövät tinindji. Då säjjd o att ann fikk lov tä trän upå tä bruk eta modärna nå tag, å sä gav o ann sänn ajjpäd älld vännd ä jättär. Ä stäväs visst iPad å ä e jänn släjjkän masin så ann brukär fö tä go åjjt upå intärnett. Männ Sune brukät ann tä slå ijel jänn djetingg minn. Ä vannt so bra.
Redaktionen. Illustrationer: Sara Halvarsson
