Någon gång på 1900-talet skulle morfar, Anders Bondeson, byta fönster i prästgården. Det måste ha varit någon gång mellan 1940 och 1960, för mamma och pappa hade blivit ett par precis före kriget, och morfar dog 1964. I alla fall hade Bondeson börjat ta bort fönstren, och de skulle kasta allihop! Mamma har berättat att hon kom dit och såg det där, och då skrek hon ”Nej! Jag tar dem!”. Det blev så att de fick stå i vårt härbre på Måsan-gården. Det var mellan tjugofem och trettio fönsterbågar med gammalt glas, och jag kan inte begripa varför de skulle bytas ut, då det var så fint virke. Runt 1980 byggde jag ett växthus med fjorton av fönstren, och det växte upp gräs mot dem, eftersom jag inte hade gjort grunden hög nog. Men de verkade tåla detta. Växthuset fick stå där till 2018.
Femte februari 2018 var en vardag, och jag var på jobbet. Då kom rektorn springande och ropade att det brann hemma hos mig. Ja, så var det. Det hade börjat någonstans inomhus. Hela huset brann upp.
Det var självklart för mig att jag skulle använda de där prästgårdsfönstren i nya huset. Men jag fick vara envis. Det finns ju någonting som heter U-värde, som visar hur bra fönster är för att hålla värmen. Tror du de har testat något sådant värde på gamla fönster? Nejdå, det fanns inte, bara prov på moderna fönster. Jag fick börja leta efter information själv och hittade något byggnadsvårdsprov där de hade fått fram ett U-värde på 1,6. Kravet är egentligen att det ska vara 1,2, så jag var då tvungen att ha tjockare väggar - 30 cm istället för 25. Nu hade jag inte både inner- och ytterfönster, så Håll Arne fick göra bågar till innerfönster åt mig, och karmar. Och då måste glasen vara något som heter ”energiglas”. Det blev ungefär samma kostnad som för sådana där moderna fönster, som ser alldeles döda ut och brukar ruttna fort, eftersom det nuförtiden är svårt att hitta bra virke.
Nu fick jag börja göra iordning alla fönster. Jag läste allt kan kunde hitta om hur man ska bära sig åt. Sen tog jag ned växthuset, för de fönstren behövdes. Jag behövde inte byta mer än en liten bit av träet, trots att de hade stått där i gräset i fyrtio år. Några sådana där träpluggar hade åkt ur, så jag satte i nya. Metallbeslag skulle tas bort och stålborstas eller läggas i linoljesåpa en stund för att bli rena från rost. Men om de såg fina ut, så fuskade jag lite med det och struntade i att ta loss dem. Glasrutor skulle tas ur. Bågarna skulle skrapas och oljas. Det går inte att köpa vilken olja som helst. Det ska vara linolja av bra kvalité. Det finns lite olika meningar om det där, huruvida det ska vara rå eller kokt linolja. Jag tror att jag använde rå linolja. Jag satte tillbaka glasrutorna, och sen använde jag linoljekitt och linoljefärg. Nuförtiden vet vi att plastfärg är usel om det kommer fukt innanför plasten, för då ruttnar träet.
Under glasrutorna ska det vara en
tunn sträng av kitt
Jag använde en spackel för att kitta. Det fungerade bra, speciellt i hörnen.
Det är så lätt att ha sönder gamla fönsterglas, för de är lite tunnare än nya, så jag satte tejp på hammaren.
Så roligt jag tyckte det där var, att hålla på med fönstren! Jag riktigt längtar efter att få pyssla med fönster igen.
De de skulle sätta upp det nya huset kunde jag ju inte vara med hela tiden. Egentligen borde man ha varit med hela tiden och talat om hur man vill ha det, men jag arbetade ju om dagarna. En gång när jag kom dit såg jag att det hade blivit tämligen galet. Toalettfönstret hade hamnat mittför en innervägg! Antagligen hade någon vänt ritningen bakfram. Eller nåt... I alla fall var det väl lätt att göra om. Toafönstret sitter i alla fall där det ska nu.
Det nya huset ser ut som det gamla, men med större fönster. Och sen är det två nya mot väs-ter. I det gamla huset fanns det inga där, för det hade stått uthus åt det hållet för länge sen. Vi hade pratat om att sätta in fönster där, men det blev aldrig av. Nu är de där i alla fall, och jag har väldigt fin utsikt västerut.
Förresten, tack Gunnar och alla andra som hjälpte mig när det hade brunnit!
Sylvia Måsan
Fönnstri i Måsangard - frå prästgardim!
Nå tag upå 1900-talä sulld mor-far, Anders Bondeson, byt fönnstär i prästgardim. Ä måsst av ve nånn gångg milå 1940 å 1960, fö mamma å pappa add vurrti ilag presis fyri krig, å morfar do 1964. I alla fall add Bondeson byrrt-å ta bårrt fönnstri, å dämm sulld sno ålljop! Mamma a berätta att o kamm däjjt å såg eta, å då galät o ”Näj! I tar dämm!”. Ä vårrt so att dämm fikk sto i värä ärrbär upå Måsangard. Ä va milå tjugufämm å trätti fönnstärbugå minn gåmålt glas, å i kann då innt begrip vänndfö dämm sulld bytas åjjt, då ä va så fint värrtjä. Runnt 1980 byddjät i jätt väkkståjjs minn fjortå åv fönnstri, å ä väkksät upp gras mot dämm, ättärsåmm innt i add gart grunndn nug ög. Männ dämm värrkät tolå eta. Väkkståjjsä fikk sto da dässta 2018.
Fämmt februari 2018 va jänn vänndag, å i va upå jåbbä. Då kamm räkktorn köjjtänd å galät att ä brann em nässt mi. Ja, so va ä. Ä add byrrtå inn någär. Elä åjjsä brann upp.
Ä va sjovklart a mi att i sulld bruk dömmda prästgardsfönnstri i ny åjjsi. Männ i fikk vårå envis. Ä finns ju nå så jättär U-värde, så väjjsär ur bra fönnstär e tä ålld värrman. Tror du dämm add tässta nå släjjkt värd upå gammbäl fönnstär? Näjdå, ä fanns innt, bar prov upå nymodi fönnstär. I fikk byrjå let ättär infårmasion sjov å ittät nå byggnadsvårdsprov da dämm add fänndji framm jätt värd upå U 1,6. Kravä e ejänntligän att ä sa va 1,2, så då va i tvunndjin a tjåkkär väggär - 30 cm iställä fö 25. Nu add i innt bå inå-å utåfönnstär, så Åll Arne fikk djärå bugå a inåfönnstär a mi, å karr-mär. Å då fikk glasi lov tä vårå nå så jättär ”energiglas”. Ä vårrt unndjifär sumu kåsstnad så fö släjjk modärn fönnstär, så sjå åjjt alldeläs dodär å bruk rotn fort, ättärsåmm ä e svårt tä finn nå rykktyt bra värrtj nufötidi.
Nu fikk i byrjå djärå iårdningg åll fönnstri. I las ållt i duvd itt umm ur ann sa bjärå si a. Sä tog i nid väkkståjjsä, fö dämm fönnstri bövdäs. I bövd innt byt mer älld jänn litn bit åv tröjjdä, fasst dämm add stedi dan i grasi i fyrti år. Någä släjjk tröjjpliggär add fe ir, så ä sätt i i nyor. Metallbeslag sulld tas bårrt å stålbåsstas älld läggas i linålisåpa jätt tag fö tä bi renär frå råsst. Männ umm ä såg åjjt fint, så fusskät i litä minn eta å strunntät i å ta los dämm. Glasrutor sulld tas ir. Bugå sulld skrapas å åljas. Ä gor innt tä tjöp uku åli såmmällst. Ä sa va linåli åv bra kvalité. Ä finns litä uläjjk meninggär umm eta, umm ä sa va rår älld koka åli. I tror i brukät rå linåli. I sätt jättbakär glasrutor, å sä brukät i linålitjitt å linålifärrg. Nufötidi vitum vir att plasstfärrg e dåli umm ä kumm fukkt inåni plasstn, fö då rotnär tröjjdä.
Ur roli i tykkt eta va, tä ålldå minn fönnstri! I rykktyt längtäs ättär tä få pysi minn fönnstär attä.
Då dämm älldå sätt upp ny åjjsä, så kunnd i ju innt va minn el tidi. Ejänntligän ädd ann su ve minn å sjå ättär å tålå umm ur ann vill a ä, männ i arrbetät ju umm dågå. Jätt tag då i kamm däjjt såg i att ä add vurrti branug gali. Skalusfönnsträ nidär add kemi mittfö je inåvägg! Antagligän add nånn vännda ritnindji bakframm. Älld nå... I alla fall va ä full litt tä djärå umm. Skalusfönnsträ sit då da ä sa nu.
Ny åjjsä si åjjt såmm gammbla, männ minn störr fönnstär. Å sä a i två nyor väsståtil. I gammbäl åjjsä fanns innt ä någä da, fö ä add stedi utåjjs a ä ålldi fö länndj sä. Vir addum prata umm tä sätt inn fönnstär da, männ ä vårrt ålldär åv. Nu e dämm da i alla fall, å i a rasnd fin utsikkt vässtyvyr.
Förästn, takk Gunnar å åll odror så jopät mi då ä add brunni!
Sylvia Måsan