Ja, så sjöng Galenskaparna och After Shave 1994. Det är väl, i alla fall till ca 80%, vad som har gällt för Gunnar Bäckes 22 år långa karriär som journalist. En solig marsdag i söderläge på Gunnars altan fick jag ta del av några av hans minnen.
Gunnars fotointresse var det som startade journalistkarriären. Han började med att skicka in bilder till olika tidningar och fick dessa publicerade, men förstod snart att det var enklare att sälja bild samt tillhörande text. En dag efter lunch då han kom in på sitt kontor på Åhlens där han arbetade, låg en lapp på skrivbordet. Sportchefen på Dala Demokraten hade hört av sig och undrade om Gunnar ville skriva om olika sportevenemang, och mellan 1990 och 1993 var han frilans på DD.
1993 kom sedan ett erbjudande från Mora Tidning och tiden som frilans var avslutad. På MT blev Gunnar kvar i 22 år och slutade då sportredaktionen skulle flyttas till Falun.
Det som verkar ha varit en fördel i arbetet för Gunnar, förutom sportintresset förstås, är det genuina intresset för människor. Han menar att det för det mesta har varit enkelt att komma nära de han intervjuat. Det har också varit enklare att intervjua stora idrottsmän som Torgny Mogren, Emil och Anna Haag Jönsson och idrottare i individuella sporter, än mindre kända idrottare och lagidrottare. Självklart fanns undantag! Om Torgny Mogren hänvisar Gunnar till ett citat han stulit från Stellan Kvärre ”Att intervjua Torgny Mogren är inget jobb, det är en löneförmån”
En inspirationskälla och förebild i det journalistiska och stilistiska som Gunnar vill framhålla är just Stellan Kvärre, journalist på Dagens Nyheter, som även han numer bor på Sollerön och har blivit en mycket god vän.
Ett av de roligaste och största jobben var under skid-VM i Oslo 2011. Gunnar fick helt fria händer och disponerade två till tre sidor varje dag! Förutom artiklarna som behandlade det sportsliga skrev han även kåserier under rubriken Holmen-Kollen, där bland annat Per Elofssons antipati mot de norska köttkakorna behandlades.
Naturligtvis har det också funnits situationer som har varit svåra att tackla på ett etiskt sätt. Ett exempel på detta är hockeyspelaren Bengt Åkerbloms tragiska dödsolycka på isen. Ett fint kvitto på att Gunnar och Henrik Schmidt behandlade detta på rätt sätt var det tack de fick från Åkerbloms föräldrar för en fint skött bevakning. En bra kompass i skrivandet har alltid varit att fullt ut stå för det man skriver.
Ljuspunkterna har absolut varit övervägande. Ett härligt exempel på det är då Gunnar fick följa Moraskidåkaren Staffan Larssons rehab. Efter idogt arbete i både simhall och på sitski kunde Staffan till slut ställa sig på skidorna och konstatera ”Jag blir glad i hela kroppen”. Ett annat ljust minne är då en av solleröborna betygssatte Gunnars skrivande med orden ”Du skrivär då så man begripär”.
Sedan Gunnar slutade på MT har han inte skrivit något. Fast han medger att det kliar i fingrarna ibland. Som då han av en händelse träffade på Stina Nilsson som skulle köra rullskidor i Äbbsel inför långloppsdebuten.
Ett intresse som väckts hos Gunnar är matlagning, som är både avkopplande och kreativt. Fast ännu spelar han inte i samma liga som sitt kusinbarn Frida Bäcke, som fick äran att stå för förra årets dessert på Nobelmiddagen. Hustrun Solvor är dock mer än nöjd med prestationerna i köket på Silvkannvägen!
I slutet av intervjun säger Gunnar att han haft världens bästa jobb och att det var en ynnest att ha fått chansen att rapportera om stort som smått från idrottsvärlden. Hans många artiklar och bilder har publicerats inte bara i de lokala tidningarna, utan också i rikstäckande drakar som till exempel Dagens Nyheter och Expressen.
Undertecknads förhoppning är dock att Gunnar ska fatta pennan igen (eller tangentbordet) och följa i farmor Signes fotspår. Signe skrev på sin tid kåserier i tidningen Dalabygden och nog borde väl Gunnar ta upp den tråden? Gärna här i Sool-Öen så klart!
Rigmor Johansson
