En boplats från stenåldern

Illustrationer: Daniels Sven Olsson
Text: Dalarnas Museum

Vid Agnmyren finns tydliga spår efter stenåldersmänniskor. När Solleröborna höll på med torvtäkt 1867 hittade de en 6000 år gammal flåkniv av älgben. Under 1970-talet har här även framkommit stenredskap.

Som stenålderslandskap tillhör Dalarna ett av de mer intressanta i landet. Detta beror på en stor bergartsrikedom, intressant stenteknologi samt det geografiska läget mellan Nord- och Sydskandinavien. Den nordliga delen präglades av fångstkultur med skiffer- och kvartsitredskap, medan det i söder fanns en framväxande åker- och boskapsskötande kultur med redskap av flinta.

De människor som kom till Dalarna för ca 10 000 år sedan levde på jakt, fiske och insamlande av vegetabilier. De vandrade utmed vattendragen och levde förmodligen i grupper på ca 25 personer. Social samverkan, lagarbete och naturkännedom var viktiga faktorer för överlevnad. Det dröjde många tusen år innan människorna i dessa trakter så smått började bruka jorden och hålla djur.

Agnmyren var troligen en vik av Siljan under stenåldern, men har sedan mycket lång tid varit skild från sjön. I en åker strax norr om myren har man funnit rester efter stenredskap och redskapstillverkning samt skörbrända stenar. Det senare visar att sten användes vid matlagning. Heta stenar från eldstaden lades i kall mat. Resultatet blev varm mat och sköra, spruckna stenar.

Flåkniven, tidigare kallad nätsticka, är vackert ornerad och hör till fångstkulturen under äldre stenåldern. Formen tyder på att den har använts till att flå hudar med. Att detta gamla föremål bevarats utan att förmultna beror på att det legat i kalkhaltig lera.